walking in memphis
torsdagen har väl varit helt okej. fick lite information om nationella som kommer till veckan, nån mer än jag som känner att nationella tydligen blir det värsta man gjort;-)?
vi fick även veta hur många som sökt olika program. man inser ju ganska snabbt att man kommer få plugga häcken av sig om man ska ta sig in...men vem trodde att man skulle få sig en lugn stund? inte vare då jag..
sen fick man veta att man ska ha muntliga so-provet en vecka tidigare än planerat hrm...
det är bara patetiskt. hur lätt kan en människa påverkas av en annan och varför ska alla andra påverkas för att någon inte vågar stå emot och säga att sagt är sagt? jag tycker det bara är pinsamt, kan vi inte bara göra som det var bestämt från början och låta bli att bortförklara sig? så det är tydligen så att om det nu hade varit jag, hade jag då kunnat komma och bestämma över alla andra. är det inte min skyldighet att ändå försöka göra det bästa av situationen?
fast det finns inte så mycket jag kan göra åt den saken, eller det kanske jag kan? eftersom andra har lyckats så borde jag väl ändå lyckats på ett eller annat sätt.
kvällen blir då lugn, jag ska nog umgås med min kära vän teven och man får väl ladda för morgondagens bravader t.ex. bad på idrotten, superkul? + ett besök hos tandläkaren, hoppas man kan få sin vilja igenom hos den gubben iaf! fast vem vet, det kanske blir 2flugor i en smäll? man får väl bara hålla tummarna.
näe nu ska man försöka få upp humöret och gör man det inte bäst genom att drömma sig bort med calle kristiansson;-)?
